Elizabeth George, En lögn att lita på

Påskekrim. Det kan diskututeras om det här verkligen är en deckare. Jag har kollegor som skulle säga nej på formella grunder. Själv tycker jag inte det är särskilt viktigt med etiketter.
Det här handlar om lögner, missförstånd och hur olika man kan tolka en situation.




http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113032062

En oväntad vänskap

Så har även jag sett den till slut. Fint och roligt (som alla har sagt). Är dock lite förvånad att ingen nämnt något om att den är så fransk (eller vad man ska kalla kvinnosynen som skymtar fram).

Kjell Eriksson, Simma i mörker

Kjell Eriksson brukar presenteras som författare och trädgårdsmästare. Här får vi fler aspekter, både yrkesmässiga och mera personliga. Intressant att följa funderingarna runt vad som hände och varför. I titeln hittar vi motsättningen/spännvidden, klassperspektivet och känslan av vilsenhet i en framåtrörelse. Väldigt bra titel!

Nu väntar vi på kommissarie Santos.




http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170375283

Skyfall

Bond är Bond hör man ibland men det är ju inte alls sant. Figuren har ändrats mycket genom åren men i den här filmen finns det gott om blinkningar till en tid som flytt. Smart skrivet.

Lennart Åberg med Alan Pasqua, Peter Erskine och Christian Spering

Konsertens första del bjöd på fint kvartettspel och så småningom kom storbandet in. Musikaliskt bjöds på både vackert och svängigt men också en del som inte var så lättuggat. En blandning jag uppskattar. Mycket musik av George Russell som i alla fall jag inte hör särskilt ofta från en scen. Och med en trummis som Peter Erskine kan det inte gå fel.

Väsen duo

Nu drar evenemangen igång igen på Akademiska. Igår var det dags för Väsen som duo. 2/3-dels Väsen är mera än ett helt band, nästan vilket som helst. Kanon helt enkelt.

Louise Penny, Nådastöt

Andra boken i vad som kan bli en oändlig serie. Det ska vara mysigt och pysigt men samtidigt modernt. Jag kan inte vara den förste som tänker på Fem-böckerna. De äter och äter.  Människorna är schabloner och känns inte särskilt trovärdiga. Och så toppar vi med ett krångligt mord. Serien är redan ganska lång men hittils är bara tre översatta. Det är möjligt att det tar sig men jag undrar...

Produced by George Martin

George Martin är en intressant person som i den här mycket genomarbetade dokumentären berättar om sitt liv (främst yrkesliv men också det som ledde fram till karriärvalet) för och med flera av de artister han jobbade med. Det handlar förstås om Beatles men det finns både ett före och ett efter. BBC har koll!

Neil Young, Fredsförklaring

Neil Young skriver sin bok själv. Ingen självklarhet när det gäller en rockmusikers memoarer. Det blir tillbaka-blickar men också många funderingar om pågående och framtida projekt av vitt skilda slag. Pappa Young var författare (och kompis med en av mina absoluta favoriter Robertson Davies) så skrivande är ingen okänd aktivitet och det märks. Fascinerande.





http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9113044176

Strömstedt och Freud

Niklas Strömstedt och Pär Naroskin är ett ganska otippat par men deras gemensamma föreställning Strömstedt och Freud fungerar bra. De två benen det bygger på är terapi och Strömstedts låtar. Både tänkvärt och roligt. Ett kanonband med musiker (Mats Persson, Charlotte Centervall och Per Björling) som alla spelar flera instrument och därmed varierar ljudbilden mycket fint. Och så många gamla härliga instrument på scenen.

Trio X med Jan Allan, Lovisa Lindqvist och Fredrik Swahn

I ett annat sammanhang hade den här konstellationen kunnat innebära en rejäl krock. Då får vi vara tacksamma för att det var Carte Blanche för här funkar det. Det är väldigt roligt att Uppsala fått en scen för oväntade musikaliska möten. Lovisa Lindqvist är en röst att lyssna mera på och Jan Allans följsamhet kan avväpna vem som helst.